Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas. /Goethe
  Till bloggens startsida
Januari 2009


Torsdagen den 1 januari 2009 | 14:30 |

En sorgens dag är det i dag för de anhöriga till de två 30-åriga män på Gotland, som miste livet under nyårsnatten. Straxt efter midnatt i natt blev en av dem knivstucken till döds vid Gråbo i Visby, samma område där det tidigare i höst begicks ett knivöverfall, då klarade sig offret dock. Nyheterna har hittills varit knapphändiga, men enligt Helagotland.se är två män anhållna i sin frånvaro. Nog är det fruktansvärt att sådant här ska behöva hända! En 30-åring, kanske med familj och små barn, får mista livet på ett så otäckt sätt. Vad är det som sker här på vår ö? Mord och ond bråd död har väl förekommit i all tid även på Gotland, men det skrämmande i dag är det oprovocerade våldet. Det räcker med ett förfluget ord, en nyfiken blick, eller att avvikande utseende för att få kniven i sig. Jag förstår folk som inte vågar gå ut ensamma om kvällarna.

Den andra mannen omkom i en trafikolycka tidigt i morse. Det fanns en person till i bilen, som förts till lasarettet, men tillståndet för honom känner man ännu inte till. 2009 börjar inte riktigt som man kunde önska sig här på Gotland!

2009 års första dag skiner solen så vackert. Jag försöker bortse från de tråkiga nyheterna och känner, som alltid en viss förväntan och förhoppning inför ett nytt år. Det känns som om man lägger det gamla året och det som hänt bakom sig, gör bokslut och kan ser framåt med tillförsikt. Jag får starta med nya fina almanackor, kalendrar med oskrivna blad för ett helt år framåt och nya pärmar och register för bokföringen och många blogginlägg att skriva. Några nyårslöften har jag inte avgivit, men visst finns det funderingar och föresatser för hur år 2009 ska levas och vad jag skulle vilja ha ut av det. Jo, ett litet nyårslöfte gav jag igår kväll när jag ställde mig på vågen. Det får vara slut med kakor och godisätande nu ett tag!

2008 slutade riktigt trevligt för vår del i alla fall. Vi var bjudna till Carina och Bosse (äldsta sonen) och fick som vanligt en jättefin middag. Ludde var orolig när det började smälla raketer, men sysselsattes med ett ben och godisletning, så han höll sig ganska lugn. Vid tolvslaget, när det smällde som värst och vi stod upp och skålade in det nya året i champagne, tyckte han att det var riktigt otäckt, men Carina visste på råd:


Ludde fick låna Åkes hörselskydd så att han slapp höra de värsta smällarna.
(Bilden är nästan identisk med förra årets från nyårsafton.)

I dag sov vi lite längre än vanligt och slappade på förmiddagen, men efter lunchen tog jag mig en promenad ner till stranden. Man måste ju passa på att utnyttja det fina vädret, för ingen vet när vi får se solen nästa gång. Och det var fler än jag som tänkte på samma sätt för jag mötte flera stycken, som gick och promenerade längs havet.


Förra året var rubriken: Gott Nytt År 2008!

Prenumerera      




V Ä L K O M M E N  H I T!

INGRID heter jag och gården vi bor på heter STENSTUGU. Jag är gift med ÅKE och vi har tre barn, två barnbarn och två katter.
Jag har jobbat i jordbruket och som kontorist och nu använder jag en hel del av min tid till att försöka få min dator att göra som jag vill. Att fotografera är också ett av mina intressen.

SE HELA MIN PROFIL
...............................................


M I N A   B L O G G A R


E T I K E T T E R


Google



K O M M E N T A R E R
De 8 senaste



Mail |Ingrid Levander © 2004-2008  | Sidan gjord i IE 1024x768 |