Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas. /Goethe

  Till bloggens startsida
Februari 2009


Torsdagen den 12 februari 2009 | 10:10 |

I början av februari fick vi ett meddelande från Gotlands Kommun att vi skulle få slamtömning någon gång mellan den 2/2 och den 20/2. Hela veckan har vi sett den där slambilen fara fram och tillbaka och varje gång har jag fått stränga order från maken att hålla utkik efter den.
- Nu kommer den när som helst och om det är nytt folk kan det ju vara svårt för dem att veta var vår brunn ligger, sa maken.
Alternativet var att sätta upp en skylt, men det tyckte jag var onödigt.
- Det är ju helt klart att jag ser när bilen kommer, försäkrade jag, inte behövs det någon skylt!
Hela den här veckan har det också pratats om att det skulle komma en massa snö här på Gotland. Maken har varit nervös för att det skulle bli så mycket snö, att det skulle bli besvärligt för slambilen att komma av vår gård, som har en lite knepig utfart.
- Inte blir det någon snö nu, sa jag i min dumhet.
Igår började det snöa litegrann. Fram mot kvällen var det ett tunt lager snö överallt, men inte verkade det att bli några större mängder.


Nog är det typiskt - I morse kom slambilen, men jag stod i duschen, så jag hörde den inte. Dessutom gjorde snön, som kom i natt, att det var så halt på gården, så när de tömt brunnen och skulle ge sig iväg spann bara hjulen och de stod där de stod. Klart att det löste sig. Tre man, en spade och lite sand under hjulen och så rullade de av gården.

Där fick jag för mina självsäkra uttalanden, jag får nog ligga lite lågt ett tag!

Fler som är med i den här fotoutmaningen hittar du hos Trebarnsmamman

Prenumerera      



Onsdagen den 11 februari 2009 | 13:40 |

I en insändare i Gotlands Allehanda kan man i dag läsa om Goda erfarenheter av gotländsk vård. Något som jag verkligen vill instämma i.

Maken har besvär med sina fötter. Den ena foten blir missfärgad, ibland blir den alldels röd och ibland nästan blåaktig. Han har inte ont av det direkt, men det ser otäckt ut. På den andra foten får han några konstiga knölar och förhårdnader på stortån. Vid senaste besöket på vårdcentralen i Klintehamn beslutade läkaren där att sända en remiss till ortopen på lasarettet, för att en ortoped skulle avgöra om han eventuellt behöver specialskor. Kallelsen kom häromdagen och han skulle vara där kl 18.00 den 10 februari. En lite underlig tid kanske, men ingenting att förvåna sig över. Förra gången han blev kallad för kontroll till reumatologen fick han tid kl 20.00 en söndagskväll. Det är nog läkare från fastlandet som vill utnyttja tiden de är här på ön maximalt. Vi gav oss iväg i god tid och kom till Visby så tidigt att jag hann in en vända på Linds Växthus, där jag köpte tomatfrön och sedan körde vi ner till lasarettet.

När vi kom upp på ortopedmottagningen möttes vi av en glad och trevlig sköterska som hälsade oss välkomna, förklarade att det just för tillfället jobbade 4 läkare och att hon inte riktigt visste vilken läkare Åke skulle få träffa. Sedan visade hon på ett bord med kaffe och bredda mackor och sa att vi kunde ta för oss om vi var sugna på något. Man fick visserligen betala en liten slant, men 20:- för en kopp kaffe och en macka med ost, korv, gurka och tomat! Vi var väl inte speciellt hungriga så mackorna avstod vi ifrån. Sen gick sköterskan där fram och tillbaka i väntrummet, hälsade nytillkomna välkomna och småpratade med de övriga.

Prick kl 18.00 fick Åke träffa en trevlig kvinnlig läkare, som undersökte hans fötter. De besvär han har ansåg hon att man, i dagsläget i alla fall, inte kunde göra något åt, men hon skulle skicka en remiss till ortopedverkstaden, så att han ska få specialanpassade skor med en ordentlig fotbädd, då kanske han slipper ha ont och blir av med både tryckknölar och missfärgningen.

Hela besöket var en väldigt positiv upplevelse och vi kunde vända tillbaka till Stenstugu nöjda och givetvis också lugnade. Åke har åldersdiabetes och då blir man ju alltid orolig när det blir något fel med fötterna.

I dag har jag planterat de små tomatfröna, vilket i och för sig inte tog så stor stund, men sen har vi varit en vända på Klinte och handlat. Kattmaten var slut och det missade jag igår och utan kattmat går det ju inte att vara. Nu har Åke kört ner med traktorn på verkstad, det var någon befarad kylarläcka som skulle åtgärdas. Få se om han kommer hem med traktorn igen eller om han ska ha hämtning.

Prenumerera          



Onsdagen den 11 februari 2009 | 09:10 |

Går du i skogen och känner dig liten, ensam och ledsen? Lugn, du kan hitta tröst när som helst.

Fler som är med i Veckans Bild hittar du Här

Etikett: Veckans Bild

Prenumerera