Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas. /Goethe
  Till bloggens startsida
« Dagbok November 2004        December 2004         Dagbok Januari 2005 »


Torsdagen den 30 december 2004

Gott slut!/Tsunamin

Jag önskar att det vore under andra förhållanden, men vill ändå önska alla jag känner ett gott slut på det gamla året och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!

Helt rätt är, dock enligt mitt förmenande, att man ställer in nyårsraketerna, om pengarna i stället går till de drabbade i Asien. För kom ihåg en sak! V har ett antal svenskar, som är drabbade, det kanske rör sig om ett tusental och deras familjer och anhöriga, och det är i och för sig många människor som är drabbade, men i Asien är det 150.000 döda, enligt de siffror vi hört idag. Hur många, som fått hela sin tillvaro slagen i spillror, kan man bara inte föreställa sig. Familjer, som har förlorat allt de äger, massor av barn som har blivit föräldralösa, massor av föräldrar som har förlorat sina barn, sina hem, allt de ägde. De flesta av svenskarna kommer dock tillbaka till sina hem och sin normala tillvaro. Naturligtvis är många svårt chockade av det inträffade och en del är svårt skadade, men med den vård de kan få i Sverige, kommer de flesta att, förhoppningvis, snart vara återställda. Det kommer att ta en tid, men till slut kommer de flesta in i sin vanliga tillvaro igen. Om några månader kommer man säkert att åkt till Thailand igen.

Många kommuner har beslutat att inte smälla av några nyårsraketer, bland annat Gotlands och det känns helt rätt. Varför ska vi smälla av tusentals kronor för några sekunders nöje när nöden i det jordbävningsdrabbade området är så stort.

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, det finns inte ord för det man känner när sådant här händer. Man blir liksom handlingsförlamad, man sitter och tittar på TV, det ena repor-taget efter det andra, ofta samma som man såg för en timme sedan. Man försöker se något annat , men då får man nästan dåligt samvete. Inte får man väl tycka att någonting är roligt?!?!?

Vi har, som tur var, inga nära bekanta, som är drabbade, men det hjälper inte, man har bekanta på långt håll, eller bekanta, som har bekanta, som är drabbade. Jag tror att nästan alla i Sverige har någon anknytning till tragedin i spåren av Tsunamin i Asien.

Det känns nästan litet futtigt med personliga rapporter, men jag har jobbat den här veckan utom idag, då jag varit ledig. Det har blivit litet tvätt och städning och så har jag roat mig med min dator. Jag har lagt in min receptbok på min hemsida . Jag har faktiskt städat lite också, och tvättat, men det blev ,som Åke förutspådde, mest städning vid datorn. Jag är ju lite facinerad av att kunna fixa och dona och få till det,men det är det ju bara högst amatörmässigt. Nu ska jag gå och sätta i ordning kaffebryggaren till i morgon bittida och sedan är det sängen som väntar.


Onsdagen den 29 december 2004

En hårt drabbad gotlänning

EXPRESSEN.SE/Katastrofen i Sydostasien: Farväl, min älskade Ulrika!

Det finns inte ord tillräckligt för att beskriva hur hjälplös man känner sig när en sådan här katastrof inträffar. De enda, som skulle kunna göra någonting för att hjälpa drabbade svenskar, är UD och den svenska regeringen. De måste väl ändå begripa att Thailand har fullt upp att ta vara på sina döda och allt som raserats. Varför kan inte svenska regeringen hjälpa till med att sända dit sjukhusutrustning, läkare, sköterskor och folk som kan hjälpa till på andra sätt. Nej, man säger att den thailändska sjukvården är fullt ut lika bra som den svenska, så de är inte i behov av hjälp, men hur ska de kunna ta hand om alla skadade när det gäller tusen och åter tusen personer.

Man kan inte annat än förstå de drabbade, som rasar över den flata svenska regeringen, som bara sitter här hemma och håller presskonferenser, men inte gör någonting konstruktivt. Skicka ner Laila Freivalds??? Vad ska hon dit och göra??? Plåstra om skadade människor, ta hand om chockade, gräva fram lik ut sanden??? Eller är det helt enkelt så att hon inte orkade med fler presskonferenser. Hon har ju visat tidigare, att det där med kritik för sitt handlande, gillar hon inte.


Måndagen den 27 december 2004

....Tsunami....

Så fick vi lära oss ett nytt ord "Tsunami", jättevågen, som tog så många liv under söndagen. Först sa man att det var 5.000, sedan 12.000 och 15.000 och enligt senaste rapporten är det 22.000 som omkommit. En helt ofattbar katastrof, som man inte kan föreställa sig när man sitter här i Norden och enda bekymret är, om det ska bli snö eller inte, om det är halt på vägen eller inte, om man ska jobba eller vara ledig.

En del av de omkomna är helt naturligt turister, som tillbringat julhelgen i Thailand, Sri Lanka och andra länder i området. Som turist är man ju på stranden! Hade vågen kommit senare under dagen hade säkert ännu fler dödats eller skadats. Hur många svenska turister som drabbats vet man inte ännu. En gotlänning, som vi känner till, har förlorat sin fru och sina två barn. De spolades bort från stranden när vågen sköljde in över dem.

Tsunami...............



Lördagen den 25 december 2004

Julhelgen i sammandrag

Så blev det då jul i år också. Julen har vi firat traditionsenligt med sill, skinka och dopp i grytan på julaftons förmiddag tillsammans med Bosse o Carina och Krister o Thomas. Efter Kalle Ankas jul och kaffedrickning vidtog inmundigande av lutfisk och risgrynsgröt och sedan blev det julklappsutdelning. Litet sparsamt i år, eftersom vi valt att inte köpa några julklappar annat än till våra respektiver partners, men vi fick ett välkommet paket från Italien där det fanns en klapp till oss var.

  

Bosse serverar lilla nubben till Åke och Krister och en bild av granen med den sparsamma julklappshögen.

Idag juldagen har vi ätit inkokt lax och ris á la Malta, som vanligt. Krister och Thomas har åkt hem till sitt, men Bosse och Carina har varit kvar på eftermiddagen och nu har vi ätit litet sill och skinka till kvällsmat.

  

Thomas och Krister i salen på juldagen och Bosse och Carina i köket, där de försöker få Carinas nya mobil att fungera.

Just nu sitter jag vid datorn och lyssnar på Gianna Nanini . Eva sände mig en ny CD med henne i julpaketet. Det är en del gamla sånger, men nya inspelningar som jag inte hört tidigare. Verkligen bra!

Julen är ju kort i år, så nu återstår bara annandagen, sedan är det arbetsdagar som gäller. I morgon kommer Bosse och Carina och äter litet lunch med oss. De har fått en ananas i present och jag ska försöka ordna till någon god fruktsallad av den. I mellandagarna ska jag jobba och det känns ganska bra efter några dagar hemma. Jag känner att jag gör nytta och att det är uppskattat det jag gör och då känns det helt ok.



Tisdagen den 21 december 2004

Julgodiset är färdigt!

Idag har jag varit ledig och rustat i köket mest hela dagen. Jag var och klippte mig på förmiddagen och var och handlade litet, men sedan har jag hållit på i köket. Jag har lagt in sillen och gjort sillsallad och så har jag stekt köttbullar. Till jul ska det vara egna köttbullar, då duger det inte med industritillverkade. Så har jag. till Åkes stora förtjusning. gjort knäck, ischoklad och fudge. Han gör täta besök i källaren där godiset står. Det ska bli spännande att se hur mycket det är kvar till julafton. Det blir väl till att göra ett nytt kok av fudgen i alla fall.

Åke har varit i skogen och huggit en gran. Jag tycker att den ser stor ut, men han säger att den ska tas av en bra bit. Den blir säkert bra! Nu ska han bara sätta upp julkärven och sedan är han färdig med "julorkorna".

I morgon ska jag jobba och på kvällen är vi bjudna till Krister som fyller 32 år. Nu ska det bli spännande att se hur lägenheten artat sig sedan vi var där senast. På torsdag är jag ledig och sedan är det ju jul. I mellandagarna ska jag jobba igen och sen får vi se hur länge det varar.



Söndagen den 19 december 2004

Julkakorna är bakade

I fredagseftermiddag satte jag kakdegar när jag kommit hem från jobbet och igår var det stora kakbakardagen. Inte bakar jag så mycket som förr, helt naturligt, när hushållet är så mycket mindre nu för tiden. Men några klassiska sorter, som man tycker att man inte kan vara utan, bakar jag varje år. Jag har gjort: uppåkrakakor, chokladbröd, nötkakor och mazariner och i morgon ska jag sätta in en fruktkaka. Engelsk fruktkaka tycker jag är väldigt gott, men den ska stå till sig litet. Den blir bara bättre och bättre.

Idag har jag städat litet i köket, putsat koppar och satt upp julgardiner i köksfönstrena. Det börjar ordna till sig faktiskt. Det har varit hyfsat väder och ett tag funderade jag på att gå ut en sväng på eftermiddagen, men fastnade vid datorn. Jag har gjort en ny hemsida med foton från Norgeresan. Det är kul att lära sig och se hur man ska bete sig för att få till en egen sida utan att blogga.

I morgon väntar några timmars jobb och sen ska jag handla litet. Sillen börjar det bli dags att få inlagd och så ska det göras sillsallad, kokas knäck, göras ischoklad mm, mm.



Torsdagen den 16 december 2004

Julkorten är sända

Nu börjar verkligen julen närma sig och igår sände jag iväg julkorten. Några år var det inte så populärt att sända julkort, men det har ändrat sig och nu är det inne igen. Man sänder kort till folk man inte har någon som helst kontakt med resten av året och man sänder kort till folk som man träffar dagligdags, litet konstigt faktiskt. Egentligen tycker jag att det är mest befogat att sända till dem som man inte har så mycket kontakt med annars, som ett tecken på att man trots allt tänker på dem. Men det har blivit litet av en tävlan:"Hur många julkort har du sänt i år?" "Vi har nog sänt ca 30 st". "Jaha, vi har sänt 40!"

Jag har en låda där jag lägger ner alla kort: vykort, julkort, inbjudningar, tack-kort och annat, huller om buller. Jag bara gläntar litet på lådan och sticker ner korten när de stått tillräckligt länge till beskådande på skrivbordet. I höstas var lådan så full att jag var tvungen att sortera och bunta litet för att få plats med mer. Men jag kastar absolut aldrig några kort. Det är så roligt att sitta och titta i buntarna och minnas tillbaka. Jag har även en del riktigt gamla kort, som vi fått ärva från en äldre man och de är verkligen intressanta. Där finns bland annat julkort med nazistsymbolen på. Man vet aldrig, kanske kommer även våra dagars julkort att vara av intresse i framtiden.

Jag jobbar och bloggar! Jobbar gör jag mest varje dag, även om det inte är några långa dagar och när jag är hemma så är det julstök och bloggning som gäller. Litet för mycket tid går det nog åt till bloggningen. Jag hittade häromdagen en dansk sida där man kunde hämta hem en massa olika symboler, bilder och ikoner. Det är anledningen till blomsterdekorationerna bland länkarna. Kul är det i alla fall även om de kanske inte blir kvar så länge.



Tisdagen den 14 december 2004

Juldukarna är strukna

Nu har jag inte skrivit på några dagar, men det har väl inte hänt så mycket egentligen.

I söndags var det litet dramatik en stund mitt på dagen. Jag höll på att städa och plocka i ordning i salen, när jag upptäckte att det stog bilar ute på vägen. En del vände på vår gård och körde igen, men andra stog bara och väntade. Då fick jag se att det var en polis, som stoppade trafiken och de hade även ställt ut en skylt med "Olycka" på. Efter en stund kom räddningshelikoptern och den landade på vägen straxt söder om oss. Det var en bil som kört av vägen och rakt in i ett träd. Det var blixhalka fast det var solsken och blidväder. Åke gick ut och pratade med polisen och jag öppnade fönstret och var beredd med kameran, för att ta en bild av helikoptern, när den sedan lyfte. Jag förstod att den skulle dyka upp precis över ladugårdstaket, himlen var väldigt vacker med fina k-strimmor och jag såg fram mot ett fint kort. Men med en digitalkamera ska man inte tro, att man kan ta några snabba kort inte. Jag hörde att helikoptern startade, jag ställde in kameran och bara väntade. Just som helikoptern dök upp svartnade kameran! Den rackarn stänger ju av sig själv efter någon minut för att man inte ska bli stående med tomt batteri och jag hade glömt stänga av den funktionen. Så det blev inget kort! Som tur var så var det ingen allvarlig olycka, utan damen som kört bilen fick lindriga skador.

Jag har jobbat de här dagarna och idag kom jag hem straxt före kl 3 och satte igång med att stryka juldukarna, så nu är de klara och ligger på salsbordet och inväntar julen. Nu är det kakbaket som väntar och det får väl bli till helgen.


Torsdagen den 9 december 2004

Bussiga Geab och vinterflugor

Nu har jag jobbat några timmar om dagen hela den här veckan och ska även göra ett par timmar i morgon. Krister och Thomas vill ha in litet ved till sin öppna spis och så har de inte fått sitt ADSL-abonnemang flyttat till den nya lägenheten, så de vill låna mitt gamla modem. De kan naturligtvis inte klara sig utan kontakt med omvärlden. Nog är det konstigt hur man vänjer sig vid nya former för kommunikation. Jag måste säga att jag nästan inte hinner komma in innan jag knäpper på datorn för att kolla mail och annat. Om bredbandet inte fungerar känner man sig som avskuren från omvärlden. Geab har ju haft mycket krångel och för november månad ska vi inte behöva betala någon avgift, men efter uppdatering av utrustningen fungerar det nu mycket bra. Jag är helnöjd!

Jag pratade med en nätverkstekniker för en tid sedan och han sa att det finns ingenting som gör folk så vansinnigt ilskna, som när dator och internet inte fungerar, som man förväntar sig och så är det nog. Jag känner så väl igen det. I början när det var så mycket krångel med Geab´s bredband, så kunde jag gå till datorn och kontrollera om det fungerade, jag tänkte egentligen inte använda det, men om det då inte fungerade, som det skulle, blev jag hur ilsken som helst! Jag förde en logg dag för dag och när första räkningen från Geab, kom så sände jag över min logg och minsann, jag slapp betala för de första 3 månaderna! Hyggligt av dem, får man säga, att ha förståelse för den besvikelse man känner, när förhoppningarna om en bra förbindelse med omvärlden inte lever upp till ens förväntningar!

Nej, nu måste jag maila till Silvandersson Sweden AB och beställa flugfångare. Vi har ett elände med vinterflugor den här tiden på året. Så fort det blir milt har jag fönstren fulla av stora äckliga flugor, särskilt på övervåningen och värst på hallen där jag sitter vid min dator. För att slippa ha dem flygande runt öronen köper jag klisteremsor, som man sätter upp på fönstrena och där fastnar de rackarna. Sommartid har vi nästan inga flugor alls, men så här på senhöst/vinter är det hopplöst. Är det någon som känner igen problemet och har någon vettig lösning, så är jag väldigt tacksam för tips.

Förresten, ni har väl inte glömt att lägga lutfisken i blöt! Det ska man enligt gammal tradition göra på Anna-dagen.



Tisdagen den 7 december 2004

Julstöket fortskrider och dyrt tandläkarbesök

Igår var det en förfärlig dag pengamässigt. Den började med ett tandläkarbesök kl 08.15. Jag tycker inte om att gå till tandläkaren. Det är ett elände att de ska skicka ut kallelser så långt i förväg. Den där lappen har stått och tittat elakt på mig i över en månad. Men som sagt igår var det dags. Efter röntgen och undersökningen, som jag tycker är det värsta av allt, vidtog lagning av 2 små hål. Det är många år sedan jag hade några hål i tänderna, men den här gången lyckades hon hitta ett par. Jag var där ca 40 minuter och det kostade 2017:-. Man undrar varför det ska behöva vara så dyrt!

Efter tandläkarbesöket rusade jag runt på stan och köpte julklappar till barnbarnen på Sicilien. 10-åringen får ingen 3G-mobil, som han så förhoppningsfullt önskat sig av mormor. Det blir något betydligt enklare i hans julpaket.

Efter julhandeln gick jag och jobbade några timmar. Jag beklagade mig över att det gått åt mycket pengar hos tandläkaren, men det hade jag ju ingenting för: "Mitt senaste besök kostade 12.000:-" var det straxt en som sa. Det är precis som när man talar om för någon att man är dålig, då för man genast höra om någon som har det hemskt mycket värre,"så man ska bara vara glad". Jag åkte hem vid 3-tiden så jag hann få iväg paketet till Sicilien. Hoppas nu att det kommer fram i tid.

Idag jobbade jag på förmiddagen och i eftermiddag har jag bakat lussekatter, strukit och manglat. Egentligen skulle vi varit och gratulerat svägerskan i Endre, som fyller år idag, men hon hade smitit iväg till Stockholm. Vi får väl åka införbi med en julblomma någon annan dag.



Söndagen den 5 december 2005

Julbord och Visbyresa

I fredags jobbade jag några timmar, men det blir nästan lika mycket tid som går åt till bilåkning och förberedelse, som arbetstid när man börjar vid 12-tiden och åker hem vid 2-3 tiden igen. Men, men har man åtagit sig ett jobb på de villkor jag har gjort, så är det bara att se glad ut. I morgon ska jag till tandläkaren kl 09.00 och sen blir det väl några timmars jobb innan jag åker hem igen.

Igår fyllde Bosse 41 år och han ville inte ha någon uppvaktning så efter mycket ringande och snack hit och dit, bestämde vi att gå på Pensionat Varvsholmenoch äta julbord. Vi brukar göra det varje år och Krister och Thomas brukar också vara med, men de höll ju på med sin flytt som värst. Jag skulle egentligen åka in och hjälpa dem, men de ringde i fredags och sa att de klarade sig ändå.

Idag har vi varit i Visby och tittat deras nya lägenhet. Den är verkligen fin och framför allt stor, jämfört med vad de har haft förut. Vardagsrummet är nog lika stort som deras förra lägenhet totalt! Dessutom har de utsikt över Stora Torget, de har havsutsikt och på andra hållet har de Visby domkyrka och Klinten med alla vackra hus, som blickfång. Jag är övertygad om att där kommer de verkligen att trivas. Nu ska de vara lediga den här veckan och fixa och dona och få ordning på allt som står staplat i kartonger och kassar.

Innan vi åkte till stan, var vi på kyrkogårdarna i Fröjel och Klinte och tände litet ljus och la ut litet granris i stället för ljungen som nu definitivt var vissen. Förut har det varit så där att man inte riktigt kunnat bestämma sig för om den skulle tas bort eller inte.



Fredagen den 3 december 2004

Demokratins seger i Ukraina

Så fick alla de som demonstrerat i Ukraina, för att få valet ogiltigförklarat, äntligen sin vilja igenom. Expressen.se En stor seger för demokratin och ett bevis för att det lönar sig att demonstrera för det man tror på. Vi är så många, som sitter overksamma och bara finner oss i det som sker och säger att det lönar sig inte att rösta, det lönar sig inte att protestera, man kan inte påverka. Nu ser man att om ett folk väl har bestämt sig för att få en ändring till stånd, så går det!

Jag har alltid beundrat människor som engagerar sig och helhjärtat går in för det de tror på. Även om de försätter sig i en obekväm situtation står de upp för sina ideal. Man läser i tidningarna och ser på TV och förfasar sig över allt ont som händer i världen, men man vill inte ge efterkall på sin bekväma tillvaro och satsa varken engagemang eller tid på att göra något åt eländet. Man får helt enkelt dåligt samvete! Borde man kanske sponsra Greenpeace eller Amnisty eller åtminstone skaffa ett fadderbarn eller lämna ett bidrag till Världens Barn? Nej, man gör ingenting och fredar sitt dåliga samvete med att det lilla man kan bidra med ändå inte hjälper.



Torsdagen den 2 december 2004

Nuders dumma uttalande

Nog kan man undra vad det är för folk som sitter i vår regering när vår nya finansminster uttalar sig som han gör! Att han är bekymrad över "köttberget av 40-talister" som "vi 60-talister" ska föda. Tala om klart uttalat förakt för en stor grupp av svenskar, som vuxit upp under efterkrigstidens knappa villkor och som arbetat ett helt liv och snart går i pension. 60-talisterna är, i jämförelse med oss 40-talister, födda med silversked i munnen. Köttberg!? Var fick han det ifrån? Hur kan en akademiskt utbildad person, ha ett så dåligt ordförråd, att han måste ta till ett sådant uttryck. "Köttberg"!!!??? Persson tar Nuder i örat och har läxat upp honom, men vad ska man tro. Vad är det för ministrar Persson tillsätter. Och för bara några dagar sedan, var det jämställdhetministern Jens Orback, som pratade om sin mormors syster som "levde med en häst" och för att bevisa hur vidsynt han själv är, så tyckte han att det var så trevligt så, för både mormors syster och hästen!! Vad är det för folk som ska styra Sverige? Frågetecknen och utropstecknen räcker inte till. Man blir bara så upprörd och slutar aldrig att förvåna sig. Nu såg jag på löpsedlarna att Jens Orback var ute och valsade i samband med någon lägenhetsaffär. Ja, ja, de är likadana allihop!!

Idag har jag varit i stan och j0bbat på eftermiddagen och ikväll har jag pratat med Eva, som fyller 43 år just idag. Grattis, grattis en gång till! På Sicilien är det varmt och skönt runt 20 grader i alla fall. Där skulle man vara, det är annat än det här grådaskiga och trista vädret som vi har. Jag har ju litet bekymmer med julklappar till pojkarna, men nu fick jag några tips från Eva. Det blir till att ta en liten shoppingrunda så att vi kan få iväg ett julpaket till Sicilien så att det kommer fram i tid till jul.



V Ä L K O M M E N  H I T!

INGRID heter jag och gården vi bor på heter STENSTUGU. Jag är gift med ÅKE och vi har tre barn, två barnbarn och två katter.
Jag har jobbat i jordbruket och som kontorist och nu använder jag en hel del av min tid till att försöka få min dator att göra som jag vill. Att fotografera är också ett av mina intressen.

SE HELA MIN PROFIL
...............................................


D A G B O K S I N L Ä G G
December


A R K I V 2004

Google