Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas. /Goethe
  Till bloggens startsida
« Dagbok December 2004        Januari 2005         Dagbok Februari 2005 »


Söndagen den 30 januari 2005

Pigges farväl till sin familj

EXPRESSEN.SE/Katastrofen i Sydostasien: Pigges farväl

Jag kan inte låta bli att lägga in den här artikeln från Expressen. Jag vet att många har följt Pigges kamp i Thailand för att få ihop sin familj och att ämnet kanske är uttjatat, men ändå.... Jag läste Piggges dagbok från begravningen i morse och kunde inte hålla tårarna borta.

Söndag, gråväder och ganska milt är det idag. Vi var på en trevlig revy igår kväll. Det var verkligen roligt. Jag skrattade så att tårarna rann. Det är skönt att få har roligt och skratta åt banaliteter utan att ha en tanke på att allt måste ha någon sorts innebörd. Litet buskis är inte helt fel ibland.


Lördagen den 29 januari 2005

Idag får han hämta hem Max

Aftonbladet: I dag får han hämta Max

Så tycks äntligen Pigges kamp för att få hela sin familj med till Sverige vara slut. Man kan inte annat än att önska att han ska få komma tillbaka till Gotland och att livet ska vara litet vänligare mot honom i fortsättningen. Tala om kämpe...........

Hotet om färjestrejk är avblåst och avtal slutet, så nu har vi vår "landsväg" räddad.

Ikväll ska vi gå och se "Smörgås u sjuckla" och det ser jag fram emot. Det blir säkert jättetrevligt. Ett avbrott från allt TV-tittande skadar inte.


Fredagen den 28 januari 2005

Tänker de stänga vår landsväg

Ska man stänga av vår landsväg? Gotlandska.se - Gotlands Nyhetsportal - Färjestrejken rycker allt närmare

Så här kan de väl inte göra mot oss gotlänningar? Färjorna är ju vår landsväg till fastlandet. Jag undrar vad fastlänningarna skulle säga om man stängde av E18 eller någon av de andra vägarna, som de måste färdas på, för att ta sig från punkt A till punkt B. Och det värsta av allt är, att vår landshövdning låter som om det vore helt i sin ordning. "Det ska undersökas om en strejk är samhällsfarlig. Det är regeringen som avgör det". Inte ett ord om vilka konsekvenser det skulle få. Jag undrar hur Lillemor Arvidsson reagerat om hon fortfarande varit Gotlands landshövdning?



Onsdagen den 26 januari 2005

Provdeklarerat

Idag har det varit ett helt fantastiskt väder: strålande solsken, alldeles vindstilla och ett par grader kallt. Åke håller på i skogen och på förmiddagen tog jag mig en promenad ner till hagen där han håller på. Sedan gick jag ner till stranden och hem genom Härje Hallgrens hage. Det var verkligen skönt. Jag har saknat mina promenader nu när jag jobbat.

  

Här är Åke i tagen med aptering och så här vintrigt var det i Strandkvior.

I eftermiddag har jag suttit och "daterat" litet. Det börjar bli dags att göra bokslut och påbörja årets deklarationer. Jag har testat litet och det ser ut som om jag ska betala 40.000:- i restskatt. Mindre roligt faktiskt. Naturligtvis skulle jag ha betalat i en del före årsskiftet, men det blev inte av helt enkelt. Så, nu kommer det surt efter.


Måndagen den 24 januari 2005

Åkes årsdagsmiddag

När jag vaknade i morse så var det alldeles vitt ute igen för första gången sedan i november faktiskt. Det kom litet snö igår natt, men det täckte nästan inte marken, men i natt har det fyllts på och allt ser vitt, rent och fräsht ut igen. Husbonden, som håller på i skogen med vindfällen, är dock måttligt glad över snön.

Gårdagens middag blev lyckad, tycker i alla fall jag. Hoppas att gästerna tyckte detsamma. Vi hade sill och potatis som förrätt, oxfilé provencale som varmrätt och glass och chokladgratinerad frukt som efterrätt. Idag var det litet plock med porslin och annat som skulle ställas tillrätta efter gårdagen, men sen tog jag mig en promenad och det var rikigt skönt. Det har ju blivit dåligt med motionerandet nu när jag har jobbat. Även om jag varit ledig halva dagarna, så blev det ändå inte av att gå ut på eftermiddagarna.

Nu ska jag se om jag kan hitta någon trevlig resa i febrauari-mars någongång. Bosse och Carina ska åka till Thailand i slutet av mars, så vi ska nog försöka komma iväg innan dess. Det är ju bra om Bosse kan hålla litet koll på huset och mata katterna när vi är borta.


Torsdagen den 20 januari 2005

Funderingar kring åldrandet

Visst har datorer och internet sina klara fördelar. Häromdagen fick jag ett så trevligt mail från en före detta Klintebo. Hon är nu i 80-årsåldern och har haft flera angrepp av stroke och sitter i rullstol och får syrgas för att klara andningen, men kan, trots detta, med hjälp av sin dator kommunicera med omvärlden. Hon hade hitttat min hemsida på internet och visste genast vem jag var. Det ger en hopp för framtiden. Man får verkligen hoppas att man fortfarande hänger med när man blir så gammal.

Jag har digitalkamera och tar ganska mycket kort, som jag sparar i datorn, men låter framkalla en del av dem, för att ha för framtida bruk. Helt kallt kan man väl väl räkna med, att man någon gång i framtiden inte klarar av att hantera sin dator, men att man då kan ha behållning av att titta i sina fotoalbum.

Det låter som om ålderdomen står inför dörren, men gammal känner jag mig faktiskt inte, så länge jag låter bli att titta mig i spegeln i alla fall! Det är konstigt det där med åldrar. När man var 7-8 år väntade man med spänning på att bli 10. När man väl blev det, längtade man efter att bli 15 år, för då började livet. När man blev 15 år var det 21 år som hägrade, för då blev man myndig (det var på den tiden det) och då skulle man helt säkert kunna göra precis som man ville! Man längtade efter att få arbete och att få flytta hemifrån, att få rå sig själv. Men det där med att vara fri och få göra precis som man vill........ Blir det någonsin så?? Man har alltid andra människor omkring sig, som man måste ta hänsyn till och så ska det vara! Har man inte det, är man ju totalt ensam och är det något vi inte vill vara, så är det väl att vara ensamma? Jag har lyckan att få ha en familj och en man som älskar mig. Vad gör det då, att jag kanske ibland inte gör precis som just jag vill, utan tar hänsyn till mina nära och kära.
Nog om detta, som snuddade väldigt nära det alltför personliga, som jag inte vill lufta offentligt.

Veckan börjar gå mot sitt slut. Jag har bara en dag kvar av mitt vikariat och på söndag ska vi fira Åkes årsdag med en liten middag för barnen och Åkes syster Barbro och hennes man Bengt. Nu grubblar jag på vad jag ska hitta på att bjuda på?



Måndagen den 17 januari 2005

Blogga eller inte blogga?

Jag visste ju inte riktigt om jag skulle jobba mera, men det blir den här veckan också och sedan är det slut. Litet tråkigt nästan, men så är det ju när man vikarierar, jobbet tar slut.

Helgen har varit lugn. I lördags var det ju så vacker väder, men igår blev det sämre. Jag låg ganska länge och sedan satt jag vid datorn litet och testade olika lösningar till min hemsida. Det är förfärligt roligt att se vilka möjligheter som finns och ändå är jag väldigt okunnig.

Blogga är skoj och väldigt behändigt, men det är litet knepigt att skriva dagbok på nätet. Det får inte bli för personligt. Man vill inte lämna ut sig själv och sitt liv hur som helst, samtidigt som man vill att nära och anhöriga ska kunna använda dagboken för att på ett enkelt sätt ta reda på vad vi håller på med här på Stenstugu.

Bloggandet, som en form för att uttrycka sina åsikter om ditt och datt, kan bli ganska ointressant. Tyckandet och åsiktsvädrandet är väldigt utbrett på nätet. Fast ibland känns det ganska bra att vädra sina åsikter, även om man kan utgå ifrån, att det inte är särskilt intressant för omvärlden vad jag har för synpunkter på världshändelserna. Men blir man upprörd över något, känns det bra att skriva ner sina tankar. (Även om det sedan bara är jag själv som läser dem). Jag inbillade mig när jag började skriva, att jag skulle få större respons i min gästbok, men det har varit dåligt. Och det har jag förståelse för, när jag tänker på hur sällan det är jag skriver i andras. Jag läser rätt många bloggar, men kommenterar dem sällan.



Söndagen den 16 januari 2005

Här börjar ett nytt liv

Ännu en artikel om Pigge Werkelin!

EXPRESSEN.SE/Första sidan: Här börjar ett nytt liv



Lördagen den 15 januari 2005

Vackert vinterväder

Vi vaknade sent i morse och upptäckte att det är en strålande vacker lördagsmorgon. Solen skiner och det är ett par grader kallt. Nu har vi ätit frukost och Åke har gett sig iväg ner i skogen och ska ta vara på några vindfällen från förra helgens storm.

Jag ska plocka i ordning litet här inne, "avjulningen" är inte riktigt klar, och sedan ska jag gå ut och plocka bort grenar och kvistar, som ligger över hela trädgården.

Den här veckan har jag jobbat förmiddagar och vet inte ännu om jag ska in nästa vecka också. Så snart jag får besked om att jobbet är avslutat ska vi nog åka iväg någonstans, en vecka åtminstone. Kanarieöarna hägrar, eller också ska vi åka och hälsa på Kerstin och Hassine, som är i Tunisien och ska stanna där ändå tills i slutet av mars.

Läste i GA idag att Pigge Werkelin startat en hemsida, www.ior.nu i Thailand. Han är ännu kvar för att försöka få med sin familj hem till Sverige. Jag har varit inne och tittat på sidan, läs och begrunda!



Måndagen den 10 januari 2005

Storm och strömavbrott

Ett hemsk väder har det varit i helgen! I lördags bröt stormen ut och det blev bara värre och värre. När jag skulle gå och lägga mig, kokade jag en kanna kaffe och hällde på termos, för att ha till morgonen, ifall det skulle bli strömavbrott under natten. En ficklampa tog jag med också och satte på nattduksbordet. Så tog jag fram min julbok och började läsa. Jag hann bara ett par sidor så blev det svart. Jaha, som jag anat, det var strömmen som gick!

Under natten var det ett hemskt väder och alla som legat under plåttak, vet hur det smäller och dånar när det blåser. Mitt i natten hördes det en kraftig smäll och det lät inte som om det kom från taket. "Nu gick flaggstången av", var min första tanke. Jag tassade upp i mörkret, men flaggstången var kvar.

Åke gick upp tidigt, som vanligt, och när han kom ut fick han se, att en bit av taket på grishuset flugit av. Det var förmodligen det jag hört. Det var fortfarande strömlöst, så han satte sig och drack kaffe och inväntade att strömmen skulle komma tillbaka. Jag masade mig upp vid 8-tiden. Det var redan kallt i huset, så man fick klä på sig ordentligt.

Vid 12-tiden tände vi i kakelugnen och sedan satt jag framför brasan och läste min julklappsbok och löste korsordet i DN. Vad man hinner med, när man inte har annat att göra än att fördriva tiden. Boken var utläst och både fredags- och lördagskrysset färdigt och fortfarande hade vi inte fått någon elektricitet.

Vi tog en sväng ner på Klinte och köpte tidningar och när vi kom hem tog jag fram grillen och lagade mat på den. Vi tände massor av ljus, åt vår middag och hade just börjat läsa våra tidningar när strömmen kom tillbaka. Då var klockan 17.05 och den hade varit borta sedan 22.30 på lördagskvällen. Nu blev det bråttom att få eld i pannan och få upp värmen i huset innan det var dags att krypa till kojs.

Idag har jag varit och jobbat och ska göra det på halvtid ett par veckor till. Åke har haft snickare här och tittat på grishustaket och jag har ringt och pratat med försäkringsbolaget. Men troligen blir kostnaden för lagningen mindre än självrisken.

Jag såg i Expressen att Pigge Werkelin har hittat sin andra son också och det gläder oss mycket. Han har ju blivit något av en hjälte för sin kraft och förmåga att inte ge sig innan han har nått sitt mål. Hoppas nu bara att han lyckas få ut kroppen snart, så att han kan få kremera honom och sedan ta sina tre anhöriga med sig för jordfästning i Sverige.



Fredagen den 7 januari 2005

Tsunamin o besök i Endre

EXPRESSEN.SE/Katastrofen i Sydostasien: Nu har Pigge nytt hopp

Pigge har tydligen blivit hela svenska folkets hjälte i sin kamp för att hitta sina anhöriga efter flodvågen. Han är all beundran värd, men vad händer med honom när det här är över, kommer han att kunna gå vidare med sitt liv?

Här hemma präglas fortfarande mycket av katastrofen i Asien även om fokus inte är lika ensidigt längre, det finns andra nyheter att rapportera i nyhetssändningarna nu. Insamlingarna fortsätter och enligt de som står och samlar in pengar, så är folk fortfarande väldigt generösa. Jag talade idag med en kvinna, som samlade in pengar för Röda Korstets räkning, och hon sade att hon aldrig varit med om maken. Trots att insamlingarna hållit på varje dag i en veckas tid, så får de fortfarande fulla bössor på några timmar. Folks vilja att hjälpa verkar vara enorm.

Trettonhelgen har varit lugn. Vi var på ett trevligt kalas i Endre på trettondagsafton och kom hem väldigt sent, så trettondagen blev vilodag. Krister och Thomas kom hem en vända på eftermiddagen och drack en kopp kaffe. Idag tog jag ledigt och har städat och fixat litet här hemma. Bosse och Ludde kom och hälsade på på eftermiddagen och Bosse hjälpte mig med en kran i köket, så nu fungerar den igen.



Onsdagen den 5 januari 2005

Trettondagsafton

Så har vi kommit fram till trettondagsafton den här julhelgen, som väl inte liknar någon tidigare. I Thailand har Pigge Werkelin fått ta hand om sin ena son och fått kremera honom. Nu letar han efter den andra och har förhoppningar om att hitta honom också. Det ska vara en person som Pigge, för att stå ut med alla svårigheter och faktiskt kunna känna glädje i all sorg. Den dagen han kremerade sin son, sa han att det var en glad dag. Han kände glädje för att sonen inte längre ligger som ett uppsvullet och ruttnande lik.

Här hemma matas vi ständigt med bilder och reportage från katastrofen. Det är nästan mer än man står ut med. Man känner nästan dåligt samvete om man ser på något trevligt program på TV och dristar sig att skratta.

Den här veckan har jag jobbat varje dag, så också idag. Men nu är mitt uppdrag snart slut, jag vet bara inte riktigt hur många dagar till det blir. Den jag vikarierar för, kommer snart tillbaka.

Ikväll är vi bortbjudna, till Endre, och det ser jag fram emot. Det blir säkert en trevlig stund.



Söndagen den 2 januari 2005

Pigge har hittat ena sonen

Pigge Werkelin har hittat en av sina söner,död!

EXPRESSEN.SE/Katastrofen i Sydostasien: Pigge Werkelin fann sin döda son - men: Ingen hjälper mig.



Lördagen den 1 januari 2005

Dramatiken i Asien/Nyårsafton

Så har vi då gått in i år 2005. Dagen färgas av dramatiken i Asien och TV-n står påslagen nästan hela tiden. Det kommer ständigt nya rapporter och siffran över döda stiger hela tiden. Man känner en stor maktlöshet, men vill ändå vara uppdaterad på vad som händer. Nya flyg anländer hela tiden med svenskar och idag ska Skyways ordna ett extraflyg till Gotland med gotlänningar, som kommer till Arlanda under dagen.

Nyårsaftonen präglades också av händelserna i Asien, men det var trots allt för vår del en trevlig kväll. Vi var bjudna till Bosse och Carina och där fick vi gott att äta och gott att dricka. Menyn var den traditionella: Toast Skagen, Oxfilé med Potatisgratäng och sedan Varma Päron med Aftereight och glass till efterrätt. Sedan satt vi och mumsade hela kvällen från ett bord dukat med olika sorters ostar, kex och druvor och chips och ostkrokar och olika dipsåser. Inte undra på, att man efter 12-slagets champagneglas, kände sig nästan litet lätt illamående. Att man kan sätta i sig så mycket! Vi kom hem vid 1-tiden och i morse blev det litet sovmorgon. Nu har vi ätit lunch och Åke har åkt till Klinte för att köpa Expressen och jag sitter och "daterar" och lyssnar på nyårskonserten från Wien.


V Ä L K O M M E N  H I T!

INGRID heter jag och gården vi bor på heter STENSTUGU. Jag är gift med ÅKE och vi har tre barn, två barnbarn och två katter.
Jag har jobbat i jordbruket och som kontorist och nu använder jag en hel del av min tid till att försöka få min dator att göra som jag vill. Att fotografera är också ett av mina intressen.

SE HELA MIN PROFIL
...............................................


D A G B O K S I N L Ä G G
Januari


A R K I V 2005

Google