Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas. /Goethe

Visar inlägg med etikett Månadens Fråga. Visa alla inlägg


Lördagen den 3 december 2009 | 10:00 |

Novemberutmaningen

Januarifrågan eller Januariutmaningen från Erika låter så här:

-Vill du vara med i månadens fråga eller bli utmanad en gång i månaden?
Ska jag fortsätta??? Eller ska jag lägga ner den?

Jag har inte varit med mer än ett par gånger, men har tyckt att det varit ett trevligt projekt. Det är kul med lite annat än alla fototeman som florerar och andra utmaningar med en massa mer eller mindre kluriga frågor, som man sedan ska skicka till sina bloggvänner.

När Erika ställer en fråga eller ger oss en utmaning är det roligt att fundera ut hur man ska kunna göra något intressant av den och kul att sedan surfa runt och se andras tolkning. Bra är det dessutom, att man själv kan välja när man vill göra den. Är det någon dag blogginspirationen tryter, så varför inte surfa in till Härligheten och kolla om månadens fråga/utmaning kan vara något att skriva om.

Förra året den här dagen var rubriken:
Tryffel - Det svarta guldet

Prenumerera      




Fredagen den 7 november 2008 | 10:00 | 5°, blåsigt

Novemberutmaningen

Uppdraget den här månaden är att man ska fotografera sin necessär eller sminkväska och berätta lite om innehållet och väskan. Det är inte helt enkelt för här på Stenstugu har man inte något större behov av sminkväskor och sminkningen är också minimal. Ett läppstift i handväskan räcker bra. Men en resenecessär har jag i alla fall.

Den här necessären fick jag i bonus när jag handlat taxfreevaror riktigt duktig på en resa vi gjorde för hemskt länge sedan och den har efter det varit en trogen följeslagare på alla våra utflykter. Den är otroligt praktisk och rymmer väldigt mycket (jag plockade i lite grejor i den som demonstration, annars ligger den tom och undanlagd just nu) och det riktigt fiffiga med den är att den har en ordenligt krok, så att man kan hänga upp den. Många gånger kan det vara dåligt med plats att ställa sina grejor på i badrummen på mindre hotell, men det finns alltid någonstans man kan hänga upp den här väskan på.

Den här necessären är riktigt berest, den har flugit, åkt båt och buss och den har besökt massor av länder på Europeiska kontinenten, England, Marocko, Azorerna och Kanarieöarna. Och den har hållit genom alla åren, inte ett enda av dragkedjorna har krånglat, ett bevis så gott som något på god kvalité.

Förra året den här dagen var rubriken:
Har du betalat svart?

Prenumerera      




Torsdagen den 24 oktober 2008 | 11:00 | 10° blåsigt

Inne på Härligheter enligt Erika hittade jag den här Oktoberutmaningen, som går ut på att man ska visa upp sitt allra första blogginlägg.

Det här skrev jag den 19 oktober 2004, alltså ganska precis för fyra år sedan. Jag tror att det är det första inlägget, i vilket fall som helst är det det tidigaste jag har sparat. När jag började blogga hade jag en blogg på blogspot.com, något år senare flyttade jag till Blogtown.se. Nu har jag samlat ihop alla gamla inlägg och de finns i arkivet. Det är väl mest för min egen del, för det är väl inte så många som är intresserade av att botanisera i mina gamla dagboksanteckningar. Men jag tycker att det är väldigt trevligt och praktiskt att ha allt samlat på ett ställe.

Tankar kring pensionsåldern

Vad ska man säga om att man snart är folkpensionär? Det känns konstigt när man ser sina jämnåriga och inser att man ser lika gammal ut som de gör. Det händer, när man går på stan och ser sin spegelbild i ett skyltfönster, att man hajar till och undrar vad det var för en tant man såg. Man har en helt annan inre bild av hur man ser ut.

Sedan har jag märkt att man på något sett har blivit osynlig. Ingen lägger märke till en längre! Man är inte längre attraktiv eller intressant, varken som kvinna eller på arbetsmarknaden. Fast det kanske beror på att man rör sig i fel kretsar. Förmodligen borde man gå med i någon pensionärsförening eller gå med i någon studiecirkel där äldre människor ofta deltar.

Jag, som gifte mig med en man som är 12 år äldre än jag och som nästan i alla sammanhang varit yngst, fick på min förra arbetsplats plötsligt uppleva att jag var äldst! En konstig känsla att nästan bara omges av ungdomar i 20-25 årsåldern. Ingen uteslöt mig ur gemenskapen, men det hjälptes inte att man kände sig lite utanför ibland i alla fall.

Det här fyra år gamla inlägget håller nog i dag också, för det är tankar och funderingar som jag fortfarande har kring det där med åldrandet. Men åren ska man inte bry sig om, det som är väsentligt är hur gammal man är till sinnes och hur gammal man känner sig och det kan ju variera. Ena dagen känner man sig som en tonåring och nästa som en gammal tant. Som tur är händer det sistnämnda inte så ofta!

Förra året den här dagen var rubriken:
Hur ärlig är du?

Prenumerera      





V Ä L K O M M E N  H I T!

INGRID heter jag och gården vi bor på heter STENSTUGU. Jag är gift med ÅKE och vi har tre barn, två barnbarn och två katter.
Jag har jobbat i jordbruket och som kontorist och nu använder jag en hel del av min tid till att försöka få min dator att göra som jag vill. Att fotografera är också ett av mina intressen.

SE HELA MIN PROFIL
...............................................

DAGBOKENS STARTSIDA


E T I K E T T E R


M I N A   B L O G G A R

Google



K O M M E N T A R E R
De 8 senaste

...............................................



F N U L B E S Ö K
» Mer statistik om min sajt

...............................................

S T A T I S T I K

online | idag
denna vecka

...............................................